Jag märkte dagen innan att något var skumt med henne och vad som var ännu skummare var att Todd lät Babsan låna locket så hon kunde ligga med huvudet i det. Han har aldrig lånat ut locket på det sättet.
Tyvärr var det ganska sent å jag tänkte idiotiskt nog att jag skulle avvakta till morgondagen å se hur det utvecklat sig.
Jag hann ligga i sängen fem minuter efter att jag vaknat, innan Todd gav ifrån sig ett skrik som lät helt overkligt och var väldigt utdraget. Sen tyst nån sekund och så återigen det där skriket.
Jag förstod direkt att Babsan måste vara död. Jag rullade ut till buren och där satt todd på golvet å skrek. Bredvid låg Babsan, alldeles stilla, med huvudet i Todds lock.
Fan jag börjar fortfarande grina när jag tänker på det. Grinar både för att min lilla Barbro inte finns mer, att hon aldrig fick barn, som hon ju så gärna ville. Och jag grinar för att det är så jävla sorgset vackert på nåt vis att Todd lånade ut sitt lock och satt där bredvid sin döda vän å skrek.
De första veckorna satt todd kvar i hörnet där Babsan dött. Han var alldeles tyst och brydde sig inte om mig å mina försök att vissla å leka hans favoritläkar, som pussleken å nypa näbb. Inget funkade.
Men med tiden blev han mer å mer sig själv och jag skaffade honom en ny vän. Lammköttet Rita. Han var väldigt skeptisk i början men nu har de blivit goda vänner.
Veterinären trodde frstn att Babsan dog av förgiftning från ett ägg. Hon la ju alltid massa ägg i hopp om att få en liten bebis antar jag och ägget kan tydligen typ fastna, så fågeln inte får ut det och då kan fågeln alltså dö av nån form av förgiftning.
Saknar dig Babsan.
babsan på väg in i den nypimpade buren
